Jag läste något häromdagen. Som bara gick rätt in i mig.
Det är när man delar sina upplevelser och bjuder på sina känslor som livet blir stort.
I dag var jag alldeles själv i torpet i flera timmar. Fågelkvitter och havets brus. Citronfjärilarna.
Jag planterade, oljade in ett fönster, diskade 35 udda loppistallrikar som ska vara till Majas student.
Satte vitsippor i vatten och ställde i sovrumsfönstret.
Jag önskar jag kunde dela den känslan som infinner sig på denna plats. Att fler kunde få uppleva detta.
Jag är fullkomligt förälskad i detta torp.
Jag håller min mormors hand i min också. Och tänker på fina stunder. När jag var liten och höll mormor i handen så killades hon alltid med sitt lillfinger. Nu sover hon bara. Utanför hennes fönster blommar Magnolian. Men det ser inte mormor.
Mitt hjärta sitter utanpå.
Hejsan Julia!
SvaraRaderaVad härligt att ha ett eget kärleksnäste där du kan tanka energi och kärlek i livet, en sådan plats skulle vi alla behöva. Det gäller bara att hitta den där magiska platsen i livet och jag hoppas att du får många fina stunder i ditt söta torp.
Kramar till dig/Anette.S
det är så fint att du håller henne i handen. att du finns där.
SvaraRaderaoch sen är det förbaskat fint att du har ett torp.
kram!
Vilka underbara bilder och fina små texter! Här kommer jag att titta in fler gånger.
SvaraRaderaVälkommen att titta in på min blogg.
Kram
Du skriver så fint. Jag har följt dig några år nu... Nu längtar jag också efter vårt sommarställe. Det är något speciellt med ett ställe där man bara är ibland. Även om man måste skura och feja där också så känns det annorlunda än hemma. Skönt.
SvaraRaderafina du,
SvaraRaderavackert att hålla henne i handen.
och skulle så gärna hälsa på dig där i torpet.
kramar