Glädje byts mot sorg. ibland.
Sven finns inte mer. en stilla död. stod det i brevet från hans dotter.
Han fattas mig. tårar trillar.
på lördag skulle jag besöka honom. på hemmet. och gratulera. till 100 år. jag hann inte :(
Vi har haft
fina möten. Sven och jag. Det gör mig glad. mitt i alla tårar.
Så sorgligt. Ledsamt. Kram Jessica på Ön
SvaraRaderaTänk om det var så man fick avsluta sitt liv i stillhet och lugn och känna att det kändes okej att nu tar det slut. Nästan 100år av möten, kärlek, vänner, barn och familj. Det är både sorgligt och fint! kram
SvaraRaderaOj nästan 100, mäktigt.
SvaraRaderadet är vackert sorgligt i bland livet. alltid skört. Kram!
SvaraRaderaDet var tråkigt och sorgligt att höra. Minns inlägget du hade om ert möte för längesen, det var fint. Men tänk att nästan bli 100 och sen somna in. Kram till dig
SvaraRaderalivet är sorgligt..Men Sven och du har många fina minnen!
SvaraRaderaNär någon äldre dör, någon man håller kär och någon som varit en del av ens liv brukar jag tänka "De fanns en tid och levde, en tid när jag fortfarande inte fanns, när vi fortfarande inte möts. Nu är det jag som finns en tid och lever när han/hon inte finns."
SvaraRaderaI text ser det galet ut, men för mig brukar det vara något av en tröst. Skillnaden för oss som är kvar är att vi visserligen får bära saknaden men vi har å andra vetskapen om den andra och alla (fina) minnen.
Ja, sorgligt är det. Men livet går vidare. och Sven finns fortfarande hos mig. I mina tankar.
SvaraRaderaför evigt. Så är det.
Kram till alla ni vänliga.