augusti 13, 2012

Om ensamheten


Untitled



Untitled



Untitled



Untitled



Mitt i allt det glada känner jag mig ibland så himla ensam. 

Ensam om allt. 
Barnen, hemmet och allt. ensam ensam ensam. 

Jag vill vara ensam. (tydligen) 
men mitt hjärta vill inte vara det. Märkligt.

Alla behöver en vänlig hand att hålla i livet. 
Fast jag vet att jag är för rädd. Jag vågar inte. 

Det sitter en tagg i min själ. Som jag inte får bort. 
Och jag undrar. När ska den lossna? 

När ska jag börja tro? Och när ska jag våga? 

Himlen vet. Inte jag.

Jag tycker alltid att det enkla är finast. Varför kan inte livet vara så? Enkelt. 
Mitt liv. 

Men som sagt. Den som kan vara glad åt det lilla har mycket att vara glad över. 
Jag är glad.  

Elsa gjorde te och äggröra till mig idag. :) Och i morgon ska jag besöka flickornas gamlafarmor. 
Det är fint. 



12 kommentarer:

  1. Precis så är känslan. Ensamheten och taggen och längtan...
    Håller i din hand på bloggavstånd!

    SvaraRadera
  2. Den där känslan. Jag vet precis.
    Ensamheten bor inne i mig också.
    Är djupt rotad.
    Kan ofta känna mig ensam tillsammans med andra.
    Försöker också tänka på det lilla.
    Det lilla som gör mig glad.
    Det är oftast det bästa.
    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  3. Gud vad jag känner igen mig. Precis så. Och det där som Åsa skriver att känna sig ensam tillsammans med andra. Och till och med i sin familj. Ensamheten är svår att tackla tycker jag. Det där med att hålla någon i handen, så sant. Alla skulle ha en snäll hand att hålla. Tack för din fina blogg!

    SvaraRadera
  4. hej fina,
    ensamheten. jag tror att det kan lossna. om man bara dyker. fast pa samma gang tar man ett steg i taget. jag tror inte pa nagot statiskt, som att du ALLTID befinner dig i icke vagandet. ibland ar du dar, och ibland oppnar sig hjartat lite, glantar...bjuder in.
    sen far man andas sig igenom dom svarare stunderna. aven dom har ett slut. kommer och gar som vagor, precis som allt det andra.

    kramar om dig, vackra bilder du tar, och dina ord beror alltid.

    SvaraRadera
  5. det låter fint men ensamhet kan vara himla jobbigt. kramar på dig i massor fina du.

    SvaraRadera
  6. och vet du att ibland undrar jag så mycket om honom, han som höll din hand ibland och vad som hände med det... jag tänker på dig om det, och jag önskar att du slapp vara ensam när du inte vill det. Men en del av dig vill det, som du skriver. så är det säkert. Varm kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som hände var att jag inte vågade. Jag vill ha kärlek men kan inte ta emot den. Jag tror taggen måste bort. Kram tillbaka

      Radera
  7. We are always alone- deep inside - even in the best relationships- We have to keep making that alone very beautiful and very strong-and you are doing that-thank you:)

    SvaraRadera
  8. Julia,

    Du skriver så fint om känslor jag känner igen. Vet inte hur länge du läst min blogg, men skrev om det i det här inlägget http://safintjagvill.blogspot.se/2012/07/aska-i-luften.html. Känns fint att kunna läsa hos andra, och känna igen sig nånstans även om våra liv är olika.

    Och Tack så jättemycket för din fina kommentar inne hos mig. Det gör mig så otroligt glad. Insåg just att jag börjat följa dig via instagram utan att veta att du är du.
    Nu följer jag dig här också. Du har en fin och tankeväckande blogg!

    Kram Nanna/Så fint jag vill

    SvaraRadera
  9. Hittade hit via pinterest. Vilka vackra foton och vilka vackra men ensamma ord. <3

    SvaraRadera
  10. Dina rader berör mig verkligen. Jag känner igen mig och det rör om känslorna inom mig. Jag är också där...

    SvaraRadera

Det går bra att kommentera även om du inte har en egen blogg. Välj alternativet Anonymt under kommentarsrutan här nedan.
Sen är det bara att skriva din kommentar och publicera den.

Jag blir så himla glad :)