september 13, 2011








Sigrids häst stannade och åt mitt i galoppen.
Mitt hjärta slutade att slå och jag körde alldeles för fort.
Sprang till ängen där hon satt. Lilla gumman. Med hästen bredvid sig.

En gipsad handled. Och mitt hjärta kan slå igen.

Livet. Lycka och oro. rädsla och glädje.


7 kommentarer:

  1. oj vilken rysare.vilken tur att det inte slutade alltför illa. vad rädd man blir innan man vet. man tror alltid det värsta, iaf jag. vilka fina vimplar du har! vill också skaffa vimplar till vårt nya hus! Kram

    SvaraRadera
  2. bergochdalbana!
    livet.
    kramar till dig, skönt att höra att hon mår bra.

    SvaraRadera
  3. Julia, så lite man vet, från minut till minut........
    att vara stark i alla lägen......och Sigrid med gipsad handled
    undrar vilken?
    En varm kram till Sigrid
    Gudrun

    SvaraRadera
  4. Vilken tur att det gick bra. Jag är ju även jag hästtjej. Jag vet hur det kan gå. Sigrid är en modig, duktig tjej. Hälsa henne det!

    SvaraRadera
  5. Det var så himla länge sedan jag var här, och det har hänt så mycket, och du är så glad och du har nytt språk och ny färg. Det gör mig glad! Äntligen, tänk att den bara kommer sådär, lyckan.
    /Lina

    SvaraRadera

Det går bra att kommentera även om du inte har en egen blogg. Välj alternativet Anonymt under kommentarsrutan här nedan.
Sen är det bara att skriva din kommentar och publicera den.

Jag blir så himla glad :)