oktober 28, 2009

Den lilla vännen ringde i går kväll. jag vill vara hos dig mamma sa hon och grät.
Jag vänjer mig aldrig. att vara utan mina flickor. är hemskt.
jag känner mig ensam och Maja tycker också att det är tyst och tomt här hemma.
Jag får ingenting gjort. min ork försvinner. likaså mitt hopp om att allt blir bra. jag tänker tankar som jag inte orkar tänka. inte vill tänka. och allt det glada och fina är som bortblåst.
fan.

18 kommentarer:

  1. Fy fan.
    Förlåt. Men fy fan. Så svårt och ont.
    tänker på dig. skickar goda tankar och energier. du klarar det.
    snart är de hos dig igen, och allt det vackra finns där runt knuten.
    väntandes på dig och dina fina.
    kram!

    SvaraRadera
  2. ja, usch och fy vad hemskt. gissar att det är en varannan vecka-längtan? men tänk på att i det långa loppet får dom en bra relation med den andra som finns där. själv skildes mina föräldrar när jag var 5 och min lillasyster var 3. sedan var pappahelg, varannan helg. kanske nu, efter 30-40 år har vi börjat få en lite, lite bättre relation.
    jag och pappa.
    det är många år till spillo.
    snart är ni där tillsammans alla tjejerna och du!
    kram!

    SvaraRadera
  3. Sötnos, jag vet att du lider men försök att tänka glada tankar. Och du vet att jag finns här bara ett samtal iväg! Puss till dig och Maja.♥

    SvaraRadera
  4. Fy så hemskt... men när de kommer hem lär ni ju ha kramkalas, tänk på det så kanske det går lite lättare!

    SvaraRadera
  5. Det är inte lätt att hålla skenet uppe när ens barn är ledsna. Men... försök göra något kul så länge och innan du vet ordet av så är de hemma igen.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Varme tanker og stor klem fra

    Ellen

    SvaraRadera
  7. jobbigt när barnen är ledsna och man nästan tvingas vara starkt. kram på dig!

    SvaraRadera
  8. Lotta. Inte varannan vecka. varannan helg. fast lite mer nu på höstlovet. Jag har ensam vårdnad. Kram tillbaka.

    Kram till er andra också. Det känns lite bättre nu. :)

    SvaraRadera
  9. dubbeltufft! på många sätt. du är stark du. det är alla enastående föräldrar!!

    SvaraRadera
  10. Jag behövde också lämna bort min stora kille då och då för många år sen. Det blev alltid pannkaka varenda gång, han grät, jag grät, det var fruktansvärt. Jag är glad att den tiden är förbi. Det finns så många olika sätt i alla familjer. Hoppas ert sätt är bra för er. Stark är du! Massa kramar

    SvaraRadera
  11. Vi ses imorgon vännen...så kanske vi kan peppa varandra..är själv nere i skorna. Fan. Här också liksom! Kram

    SvaraRadera
  12. oj. jag vet inte vad jag ska säga. bara att jag hoppas att det känns bättre nu.

    SvaraRadera
  13. Kramar från oss här på Ön.

    SvaraRadera
  14. Aj, den kändes i hjärtat.
    Många kramar ifrån mig.

    SvaraRadera
  15. Åååå Juliavännen....mitt hjärta blöder fortfarande varannan fredag efter så många år. Jag tror aldrig det blir bättre utan vi måste bara hitta kraften i lidandet och göra något bra med den. Jag brukar låta mig själv åka nerför lidandets rutchkana, men jag har en posivit och ljus kana mittemot som jag med all min kraft fortsätter upp på! kramkramkram Cilla

    SvaraRadera
  16. Oj låter inte kul! Hoppas det känns bättre nu!

    SvaraRadera
  17. Hoppas att barnen har kommit hem nu och ni får det superhärligt tillsammans då! Jag tänker på dej och skickar styrkekramar!

    SvaraRadera

Det går bra att kommentera även om du inte har en egen blogg. Välj alternativet Anonymt under kommentarsrutan här nedan.
Sen är det bara att skriva din kommentar och publicera den.

Jag blir så himla glad :)